Jag red ju då, som ni vet, Dixie! :D 

Vädret var mulet, somvanligt så regnade det en hel del. Det ät något med agusti och september tävlingarna, det ska nästan alltid regna då! 

Som tur var så spöregnade det inte, det blev lite lättare då faktiskt. 
I första klassen som var en lätt D+5, alltså 75 cm för mig och Dixie, så fick jag en rivning på femman. Surt som skjutton! Men somvanligt så var det mitt fel, jag slutade driva redan två hinder innan det. Så den där rivningen låg liksom och lurade. 

I andra klassen som var en lätt C, 80cm, så gick det mycket bättre! Tyvärr ingen placering, men det kunde ha blivit tror jag. Hade jag bara inte börjat rida som en kossa till första hindret i omhoppningen så hade det nog gått väldigt bra! Det där hindret stod i en sådan sväng som jag ofta har problem med, jag tappar både ytter och inner så Dixie smiter åt sidan flera meter innan hindret, och jag är inte tillräckligt med i den situatioen så det resulterar med ett stopp. 

Så får skylla mig själv helt enkelt! Men jag kan inte vara mer än nöjd, fyra år med världens underbaraste häst kan man bara inte glömma! Jag älskar den där fina hästen mer än mitt eget liv ♥